Jag saknar min bästavän. Det går inte att förklara hur mke jag saknar min bästavän. Den som alltid fanns där. Alltid, oavsett vad. Den jag kunde gråta ut hos, den jag kunde garva med åt ingenting jag fucking saknar min bästavän. Vi sa att vi aldrig skulle lämna varandra men nu snackar vi knappt. Och det har gått ett tag nu. Sen vi sluta snacka har allt förändrats. Inget är som förr, verkligen inget. Jag saknar min bästavän som fan. Inga ord eller nått kan beskriva hur stor saknaden är. Och det värsta är att du tror att jag har det bättre nu, att jag inte ens tänker på dig, men du har så fel. Det går nästan inte ens en minut utan att jag tänker på dig. Jag önskar varje dag att allt ska bli som förut. Men är inte så säker på att det kommer bli så mer ...