Kommer ihåg när vi kunde säga att vi "saknade" varandra. När vi stannade uppe hela natten, pratade om framtiden. Den som skulle vara våran. Det är inte så längre, jag finns inte mer för dig. Jag kunde lika gärna va död. Om bara du kunde se mig nu, jag vill så gärna att du ska se mig. Se att jag finns. Att jag saknar dig och det vi hade så jävla mycket. Skulle seriöst kunna göra allt för att få tillbaka allt som en gång fanns mellan oss. Inget är som förr, när du fanns här. Vill bara ha dig här, hos mig. Varje gång jag stänger ögonen så finns du här, brevid mig. Jag saknar dig så jävla mycket. Jag minns allt, du var alltid mitt första hej och mitt sista hejdå. Jag vill bara att du ska komma tillbaka, att allt ska bli som vanligt. Som det var förut..