-

Jag älskar dig, det gör jag verkligen men vafan du tror ju alltid det västa om mig och det jag gör? Lägg ner bara, jag orkar inte ha det såhär. Kan inte allt bara bli som förut? Jag minns när jag kom ut från min bort och du stod där, jag minns alla gånger vi messat, jag minns allt. När vi gick där, när jag snackade med dig första gången och när allt var bäst och se hur det är nu. Det är bra men det är lika mke dåligt, och så ska det inte vara. Minns du vad vi sa?
"Tro och sanning"
Det var det viktigaste, tror du på mig? Nej. Tror jag på dig? Nej.
Om allt bara kunde bli som förut. Jag kommer göra allt för att det ska bli som förut. Om du tänker göra det eller inte det är ditt val och inget jag kan bestämma. Men jag hoppas....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0