Skrev för jävligt länge sen....

Jag skulle vara så stark, jag skulle må så bra, om bara du var här. Din närhet, allt skulle kännas så bra. Jag trodde inte att jag kunde känna mig krossad när jag hade dig. Jag trodde inte att jag skulle kunna känna mig ensam, men, jag känner mig mer ensam än nånsin nu. För du tar mig för givet. Jag är här, villig att göra allt för att få vara hos dig. Men du bara går ifrån och tror att jag ska komma en annan dag, att jag alltid kommer finnas vid din sida. Jag vill inte krossa ditt hjärta, men du krossar mitt varje dag. 
Vart tog vi vägen? Är allt fel? Vart är allt som vi kallade "oss"?. Jag minns när jag var den ända för dig. Nu är jag inget. Jag saknar tiden som jag betydde nått för dig. Tiden när du inte tog mig för givet. Du lovade att träffa mig. Jag väntade på dig, men du kom aldrig. Du hade glömt mig. Jag vill alltid vara vid din sida, men varje gång så vänder du ryggen och går. 
-
-
Din röst gör mörkret mindre kallt. Överallt, vart är du? Allt var bra, tills du släppte min hand. Du gjorde mig hel. Jag såg bara dig. Du var min skatt. Men du släppte min hand. Samma stund som allt försvann insåg jag var som var fel. Du var värd allt som livet kunde ge. Ännu hör jag din röst. Det fanns bara "vi". Kan du inte förstå. Jag gjorde allt för att du skulle älska mig. Jag minns när jag var den ända. Jag behöver dig mer och mer för varje dag. Det gör ont, berätta för mig, varför blev det såhär? Titta på mig, försök att se, jag behöver dig. Jag kunde känna när du behövde mig, även fast du var så långt ifrån mig. 
-
-
Du var en del av mig, precis som igår, varför finns du inte här nu? Jag är så ensam. Du höll mig i dina armar och sa att jag var din ängel. Det kändes så rätt efter ett krossat hjärta. Allting var så rätt precis som att inget kunde gå fel. Jag kan inte stå, kan inte fatta vill inte förstå. Trodde nyss att allt skulle vara bra. Jag släppte in dig i mitt liv, berättade allting för dig. Du fick mig att känna mig rätt, för första gången i mitt liv. Men jag gråter inte mer. Men det är min ursäkt, det skulle inte ha varit vi. Jag tar tillbaka allt jag sa förut. Förut var mitt liv inget utan dig, nu är jag van vid att du inte finns här. Jag ville göra det som var bäst, men jag visste att det skulle komma en tid som vi skulle säga hejdå.
-
-
Jag vet inte vad jag gör här, för du är inte här och utan dig vet jag inget.
-
-
Nu är allt annorlunda, en person kom till mig och gjorde allt bra, utan han skulle jag inte klara allt. Han finns hos mig hela tiden och jag finns för han. Det var så det skulle va, inte allt som hände innan. Jag saknar inte tiden med dig, för tiden som är nu är så jävla mke bättre. Jag trodde inte nått kunde bli bra, men det blev bäst nu. Nu när han är här. Du är inte värd nått av mig. Jag behöver dig inte alls längre. Jag är inte ensam längre. Nu inser jag att allt var så fel. Det som är rätt är så som det är nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0