Saknar Sahara så att det gör ont, på riktigt hon var mitt allt. Hon var min drömhäst. Hon hade allt jag kunde önska mig. Hon var verkligen perfekt. Jag vet inte men det bara var så, att hon skulle bli min. Det var så. Hon var min. Jag minns när mamma och jag åkte till stallet första gången, jag hade inga förväntningar eller nått. Sen när jag såg henne förändrades allt, redan då visste jag att det skulle va hon, just hon. När jag red henne första gången det var så perfekt allt bara funkade så bra. Jag var hos henne varje onsdag och söndag och vi kom längre och längre fram. Vi var nästan redo för våran första p&j tävling. Men sen kom dagen, dagen som inte fick komma, du flyttade tillbaka till ditt förra hem, önskar att du hade stannat, då skulle det vara du och jag nu..