Det är hopplöst, saknaden är stor. Jag älskar dig, nått du aldrig förstod. Det började med att du svek mig, hela tiden. Tog allt före mig, fast du lova en dag med mig. Jag fick leva med det där varenda äckel dag. Vi bestämde att vi skulle träffas en dag och prata igenom allt men du glömde bort och det kan du glömma nu, som sagt, du tar allt före mig. Jag sluta tro för flera år sen. Varje gång jag längtade efter att få träffa dig, det hände aldrig. Jag gav dig all min tid, du kunde bara ringa så skulle jag vara där, men det hände aldrig. Och alltig som du gjorde för att få ner mig till marken. Du tror att allt ska bli bra igen, men inte nu. Det kommer aldrig bli bra. Det vart sämst för flera år sen. Kärleken du är skyldig mig den får jag aldrig. Du bara tar mig för givet och tror att allt ska ändra sig med åren men, inget kommer tillbaka. Jag försökte göra dig stolt, gjorde mitt bästa men det ända du gjorde var att trycka ner mig så jag visste inte längre, det ända rätta var att dra. Minnen dyker upp när du var här. När allting var bra men det är inte så längre och kommer aldrig bli av. Jag ville ha din kärlek men det finns nån annanstans. Men jag har blivit äldre, nu kan jag se varför saker gick fel och varför jag tog avstånd. Det jag ville få, det var inte pengar eller saker utan bara att få lite kärlek av dig, att bli älskad av dig vad det ända jag ville. Men det blev aldrig så. Men jag vill inte lägga ner nått på dig, det tar för mke kraft, jag har ju mina vänner, och min pojkvän men jag ville bara ha dig här men allt blev bara fel, för flera år sen. Tack Jesper för att du kom in i mitt liv, du är det ända jag har och den jag vill älska. 

Jag kunde se som liten att det skulle bli såhär, när jag var liten, så förändrades allt, varför skulle det bli såhär nu? Din dotter hon vet ingenting för det ända hon får veta är att hon är dum i huvet. Ska det vara sant eller inte. Det är det hon inte vet, hon kommer aldrig få veta. Jag minns alla gånger när du var här, hur vi skulle leva och hur det var då. Varför är det inte så längre, snälla kom nu, jag ville bara känna av din närhet här hos mig, men det är väll för mke begärt? Det finns ju så många som betyder mer än mig och som behöver dig. Men det finns ingen som behöver dig mer än mig, det kan jag nästan lova. Mina tårar börjar rinna och vill inte sluta, jag önskar att jag hade det precis som du. Om jag i framtiden hälsar på dig nån gång, skulle du stå där, med öppna armar än en gång? Och få mig glad precis som du fick, för många år sen. Men det går inte än dag, utan att jag tänker på dig. Jag vill inte att du ska se hur mke jag längtar tillbaks till tiden då jag var liten. För jag kommer aldrig glömma när allt var bra.