It's over now. why should I live? what should I do with my life without you?
Många ville att det skulle ta slut. Men jag visste att det aldrig skulle göra det. Eller jag trodde att jag visste. Tills igår. Kommer aldrig glömma 2 april 2012. Bästa dagen i mitt liv. Kommer heller aldrig glömma 3 maj 2012, värsta dagen i mitt liv.
Ni som ville att det skulle ta slut, ni kan vara glada nu. Det är över. Mig kommer ni aldrig se glad igen men det kanske kvittar.
Allt var bra igår. Vi vaknade tillsammans, vi åkte och shoppa tillsammans även fast det bara var jag som shoppa, du var med. Vi myste tillsammans, vi åt middag tillsammans, vi satt där i min säng när mamma kom och sa att du skulle åka höll jag fast dig och ville inte att du skulle gå. När du hade åkt hem ringde jag dig, vi garvade åt att jag fick ADHD på vissa människor och vi sa "puss puss, älskar dig" innan vi la på. Men kärleken slutar oftast med "bråk" och "bråk" börjar oftast efter att allt har varit perfekt så länge.
Minns första gången jag var hemma hos din släkt. Gud vad kul vi hade. Och alla minnen med dig, Malin och Kevin och alla. Vad händer nu?
Jag har varit lycklig. Du ville att jag skulle hitta den rätta. Det kommer jag aldrig göra för du är den rätta. Men det är slut nu. Varför ska jag leva när det jag lever för är borta? Jag kommer ju få se dig igen, i skolan. Men kommer jag nånsin att få prata med dig igen? Jag vet att det aldrig kommer bli du och jag. Men kommer vi vara vänner? Tror inte det. Tror inte ens att vi kommer prata med varandra. Och vad händer efter skolavslutningen? Då kommer jag aldrig få se dig igen. Och den här sommaren skulle bli bäst, men inte såhär. Det var inte det här jag ville. Kommer aldrig sluta älska dig. Det skulle vara du och jag livet ut. Vi lovade varandra. Men det blev inte så. Båda ljög för varandra. Men jag kommer älska dig livet ut även om du inte älskar mig tillbaka så har du samma plats.
Känslan när du gjorde slut går inte att beskriva. Jag grät as länge, visste inte om det var sant eller om det bara var en mardröm. Men nu har jag insett sanningen. Det är inte du och jag längre. Mardrömmen som aldrig fick hända hände. Det känns fortfarande inte verkligt. Hade jag bara älskat dig skulle jag leva vidare. Men nu älskar jag dig mer än så och det är inte värt att leva utan dig. Så vi får se vad som händer. Men jag kommer alltid älska dig lika mke som alltid.
Ni som ville att det skulle ta slut, ni kan vara glada nu. Det är över. Mig kommer ni aldrig se glad igen men det kanske kvittar.
Allt var bra igår. Vi vaknade tillsammans, vi åkte och shoppa tillsammans även fast det bara var jag som shoppa, du var med. Vi myste tillsammans, vi åt middag tillsammans, vi satt där i min säng när mamma kom och sa att du skulle åka höll jag fast dig och ville inte att du skulle gå. När du hade åkt hem ringde jag dig, vi garvade åt att jag fick ADHD på vissa människor och vi sa "puss puss, älskar dig" innan vi la på. Men kärleken slutar oftast med "bråk" och "bråk" börjar oftast efter att allt har varit perfekt så länge.
Minns första gången jag var hemma hos din släkt. Gud vad kul vi hade. Och alla minnen med dig, Malin och Kevin och alla. Vad händer nu?
Jag har varit lycklig. Du ville att jag skulle hitta den rätta. Det kommer jag aldrig göra för du är den rätta. Men det är slut nu. Varför ska jag leva när det jag lever för är borta? Jag kommer ju få se dig igen, i skolan. Men kommer jag nånsin att få prata med dig igen? Jag vet att det aldrig kommer bli du och jag. Men kommer vi vara vänner? Tror inte det. Tror inte ens att vi kommer prata med varandra. Och vad händer efter skolavslutningen? Då kommer jag aldrig få se dig igen. Och den här sommaren skulle bli bäst, men inte såhär. Det var inte det här jag ville. Kommer aldrig sluta älska dig. Det skulle vara du och jag livet ut. Vi lovade varandra. Men det blev inte så. Båda ljög för varandra. Men jag kommer älska dig livet ut även om du inte älskar mig tillbaka så har du samma plats.
Känslan när du gjorde slut går inte att beskriva. Jag grät as länge, visste inte om det var sant eller om det bara var en mardröm. Men nu har jag insett sanningen. Det är inte du och jag längre. Mardrömmen som aldrig fick hända hände. Det känns fortfarande inte verkligt. Hade jag bara älskat dig skulle jag leva vidare. Men nu älskar jag dig mer än så och det är inte värt att leva utan dig. Så vi får se vad som händer. Men jag kommer alltid älska dig lika mke som alltid.
Kommentarer
Trackback
