Jag trodde ni var mina vänner. Jag trodde ni tyckte bra om mig. Jag har hört det så många gånger. Ni sa alltid att ni var äkta vänner, att jag kunde lämna mina andra vänner som ni ansåg var falska. Jag tänkte mycket på det. Om jag skulle lämna dom som ni tyckte var falska och ha er ist. Men nu är jag glad att jag inte lämnade dom. För nu har ni svikit mig. Så vilka skulle jag ha kvar nu? Nu vet jag att ni inte var äkta som ni sa. Ni hade planerat att ni skulle låssas vara mina vänner och sen skulle ni göra så att jag lämnade mina andra vänner och sen skulle ni lämna mig, och så skulle jag stå där helt ensam. Men nånstans visste jag hela tiden att det var nått som inte stämde. Och det var därför jag inte lämnade dom som ni ansåg vara falska. För det är dom inte. Det var bara ni som sa så för ni hade planerat allt. Dom är inte falska dom är äkta. Det är ni som är falska.
Ni förstör allt. Jag älskade er. Ni var mina vänner, eller aa jag trodde ni va det. Jag litade mycket på er. Jag lämnade nästan mina vänner som vart med mig as länge för er. Det blev massa bråk för er. Jag tog en paus från min bästa kompis för er. Jag var osäker på om jag skulle ta tillbaka henne för jag visste inte vad ni skulle säga eller tycka. Men det märkte jag ju nu.
Allt var bra. Vi lärde känna varandra allt var bra, ni försökte göra så att jag skulle "hata" mina andra vänner och ni lyckades. Jag började bråka med dom och ni blev glada då. Då när jag hade tagit paus från mina andra vänner blev vi ännu bättre vänner och sen när jag löste allt med dom och bröt pausen så sluta ni nästan snacka med mig och nu snackar ni skit om mig. Kul. Nej..