Det är svårt att förklara med ord hur fucking mycket du betyder för mig. Du vet inte. Du vet att du betyder  mycket, men inte HUR mycket. Det går inte att säga.

-

Alla gånger du funnits där. Alla gånger du var här.

I vintras, minns du? Du kom hit när jag mådde dåligt, du kom från Södertälje ända hit bara för att träffa mig i fem minuter. Eller vi sa fem minuter, men det blev alltid mer än en timme. Fattar du, redan då var känslorna starka för dig. Redan då var jag redo att offra allt för dig. Redan då. Vi stod där i timmar. I skolan, då gick vi iväg på rasterna, första gången. Jag är blyg, jävligt blyg. Men vad hände? Första gången jag snacka med dig, kändes det dom att vi hade känt varann i flera månader, kanske till och med år. 2 april 2012 blev du min. Och nu har du vart min i 4 månader. Fattar inte. Vilken tur jag hade som fick just DIG. 

Vi har haft våra bråk, vi har haft små tjafs och riktiga bråk. Men vi har vart starka. Vi har gått igenom mycket. Men vi har vart starka och aldrig slutat kämpa. VI, du och jag. Älskar dig så mycket. Det går inte heller att förklara. Mina känslor för dig är så stora som dom aldrig har vart förut. Jag vet inte, jag tänker på dig hela tiden, aa exakt hela tiden. Jag saknar dig varje minut som du inte är här. Du betyder mer än allt för mig, mycket mer. Hoppas att du fattar det, även fast vi bråkar ibland. 

Du finns alltid för mig, du är min pojkvän, min prins, min bästavän osv. 

Älskar dig Andreas ♥