Det sista, aldrig mer
Varje gång jag hoppades att du skulle stå utanför min dörr eller ringa mig och säga att du väntade på mig nånstans. Jag gav dig all min tid du kunde ringa närsomhelst, jag sket i allt förutom dig och du bara gick ifrån mig och tog mig för givet. Det gjorde så ont att se dig ta allt före, när du lovade mig hela tiden. Du sa att du skulle komma, men du kom aldrig. Du sa att vi skulle träffas, fast en annan gång. Jag öppnade mig för dig, delade med mig av mina känslor, du lovade att allt jag sa skulle stanna mellan oss, men det gjorde det inte, du kunde inte hålla det. Jag ska aldrig öppna hjärtat ska behålla mina nycklar. Jag minns, vi hade suttit och snackat en hel natt, sen dagen efter skulle vi träffas, men då sa du att du inte kunde och sen var du med nåra andra och då visste alla vad vi hade snackat om den natten, mina känslor. Där satt jag, dränkt i mina egna tårar. Hur kunde du? Jag satt där och visste inte om jag skulle älska eller hata, jag ville bara lämna dig efter det du gjort men jag kunde inte för nånstans så var du den ända som fanns. Jag trodde du var den som ville göra mig glad men alla såg att du var falsk, alla utom jag. Jag såg det när det hade gått för långt, när jag redan hade släppt in dig i mitt liv.
Men även fast du behandlade mig som skit, lovade och svek, sa allt du lovat att inte säga till dina kompisar. Även fast du sa en av mina största hemligheter till en annan så kunde jag inte lämna, för ett liv utan dig visste jag inte om. Men nu vet jag att du var fel, allt var fel det skulle inte vart såhär. Och jag hatar dig för det du gjorde. Det kommer aldrig kunna förlåtas..
Kan inte förstå vad som är fel på mig. Varför ska jag göra samma misstag om och om igen. Kan inte sluta vet inte varför. Är trött på att somna i tårar,
Kommentarer
Trackback
